Awamiförbundet

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Awamiförbundet (eng. först East Pakistan Awami Muslim League, senare Awami League) är ett politiskt parti grundat av aktiva i Bengal Provincial Muslim League under ledning av Husein Shahid Suhrawardi och Abul Hashim i Dhaka i den pakistanska provinsen Östpakistan 23 juni 1949. Till förste partiledare valdes Maulana Abdul Hamid Khan Bhasani. I det ursprungliga 42-punktsprogrammet krävdes regional autonomi för Östpakistan och att bengali erkändes som officiellt språk i Pakistan.

Under militärdiktaturen ledd av Mohammad Ayub Khan 1958-1969 växte Awamiförbundets inflytande i Östpakistan och man blev den ledande kraften i den dåvarande autonomirörelsen, med schejk Mujibur Rahman som partiledare. Den sistnämnde lade vid ett möte mellan de pakistanska oppositionspartierna i Lahore i februari 1966 fram ett 6-punktsprogram av stor betydelse

Federal parlamentarism med allmän rösträtt
All makt till delstaterna, med undantag för utrikespolitik och försvar
Separata valutor för Väst- och Östpakistan
Beskattningsrätt för delstaterna
Rätt för delstaterna att bedriva utrikeshandelspolitik och sluta handelsavtal
Rätt för delstat att hålla paramilitära styrkor.

Mujibur Rahmans 6-punktsprogram ledde till att han åtalades i det s.k. Agartala conspiracy case (1968). Detta mål ledde sedan 1969 till uppror och att Ayub Khan tvingades avgå. I de allmänna val som sedan hölls 1970 vann Awamiförbundet inte mindre än 160 av de 162 parlamentsmandaten från Östpakistan, vilket gav partiet egen majoritet (167 av 313) i det pakistanska parlamentet.

Den nya militärjuntan under Yahya Khan tillät dock inte att Awamiförbundet bildade regering, utan inledde istället militära operationer i Östpakistan, och inbördeskriget var ett faktum. Sedan Indien intervenerat på separatisternas sida i Östpakistan tvingades den västpakistanska militärjuntan 16 december 1971 erkänna sig besegrad och se Bangladesh utropas som självständig stat. Under självständighetsperioden har Awamiförbundet befunnit sig i regeringsställning under två perioder om totalt 8,5 år, först med Mujibur Rahman som premiärminister (1972-1975), sedan under ledning av Mujibur Rahmans dotter, schejk Hasina Wajed (1996-2001).

Awamiförbundet vann valet 2008 och har sedan dess hållit sig kvar vid makten. Premiärminister Sheikh Hasina anklagas för att ha blivit alltmer auktoritär under Awamiförbundets långa regeringsperiod.^[1]